Peter Bundi.

1725-1791


Born 1725-01-02 in Morlanda (O).
Baptized 1725-01-03 in Morlanda (O).
Kyrkoherde.
Died 1791-08-21 in Laholm (N).
Buried 1791-08-30 in Laholm.

Peter Bundi. Born 1725-01-02 in Morlanda (O). Died 1791-08-21 in Laholm (N). Kyrkoherde.

f Peter Bundi. Born 1681 in Kalmar domkyrkoförs (H). Died 1737-05-30 in Uddevalla (O). Kyrkoherde och rektor i Uddevalla.

ff Jacob Bundi. Born Att fadern är Peter B har ej kunnat verifierats. Osäkert alltså! between 1650 and 1657 in Kalmar domkyrkoförs (H). Died 1703-02-24 in Bokenäs (O). Löjtnant vid Enkedrottningens livregemente till häst.

fff Peter Bundi. Born about 1610. Died 1684 in Kalmar domkyrkoförs (H). Kyrkomålare.

ffff Sievertz Bundi. Died 1633-01-07 in Kalmar domkyrkoförs (H).

 
   
 

fm Annika Krafft. Born 1655 in Kalmar domkyrkoförs (H). Died 1736.

   
 
   
 

m Cecilia Påfvelsdotter Nöring. Born 1698 in Morlanda (O). Died 1763-05-01 in Presttorp, Långelanda (O).

mf Påvel Jacobsson Nöring. Born between 1650 and 1660. Died 1706 in Morlanda (O). Kyrkoherde.

mff Jacob Hansson Nöring. Born. Kronofogde på Orust.

 
 

mfm Cecilia Påvelsdotter Nöring. Born.

mfmf Påvel Nilsson Nöring. Born Ca 1586. Died Ca 1666 in Kleva, Tanums kyrkoområde (O). Kronofogde.

mfmm Wiweke Clausdotter Bäck. Born. Died Före 1680.

mm Karin Haffenberg. Born 1661-..-.. in Marstrand (O). Died 1706 in Morlanda (O).

mmf Matts Jonssen Haffenberg. Died 1677-..-.. in Tegneby (O). Kyrkoherde i Tegneby.

 
 

mmm Torbor Henriksdotter Thegner. Born in Tegneby (O).

mmmf Henrik Jenssen. Born. Pastor.

mmmm N N Holgersdotter Ronning. Born.

Biography

Petter Pettersson Bundy (Ur Laholms Historia del 1, Axel Ejwertz) Släkten Bundy (Bundi) träder fram i halländska källor redan 1689, då Jakob Bundy dokumenterar sig som löjtnant vid änkedrottningens livregemente till häst och innehavare av bostället Stora Breared i Gällinge sn (Fjäre hd). Hans son, Petter Jakobsson Bundi, kyrkoherde i Morlanda (d 1737), blev fader till P. P:son Bundy, kyrkoherde i Laholm, som var född 1725 13/1. Student i Lund 1744 tog han tämligen raskt sina examina och prästvigdes 1748 till adjunkt hos komministern i födelsestaden, Uddevalla. Tio år senare blev han komminister i Myckleby, fortsatte emellertid att studera och tog magistergraden i Lund 1760.

Hans farfar hade varit krigare, och själv var han på sitt område en oförskräckt stridsman; Paritur Pax Bello (fred vinnes genom krig), var hans valspråk. Han ansågs också vara tillräckligt hård i knogarna för att lämpa sig som kapellanernas talesman vid riksdagarna 1769-70 och 1771-72. Man hade inte missräknat sig på honom. Han motsvarade förtroendet. Men han nöjde sig inte med de skärmytslingar, som ämbetsbröderna närmast haft i sikte, utan inlät sig även på egna expeditioner. På riksdagen 1772 avfyrade han ett skarpt memorial rörande psalmboksförbättringen och manipulerandet med de medel som förskjutits därtill. Skottet träffade. Det blev uppståndelse i lägret med skrik och skrammel och tirader i form av "erinringar". Men han riposterade: "Ehuru han ej ville upptaga det såsom en insimulation (beskyllning), så vore han dock berättigad att yttra sina tankar. Han försäkrade sin ömhet om heder och sanning ej tillåta att uppgiva annat än det, som ägde fullkomlig grund och säkerhet; och vore memorialet för hans räkning." 26)

Säkerligen en kraftkarl med gammalt gott kärnvirke, led han dock av sviterna efter en olyckshändelse: på återfärden från ett prov som fjärde provpredikant i Myckleby välte åkdonet, och Bundy fick en kontusion, som medförde svaghet för hela hans återstående livstid. Han sökte 1771 Tossene pastorat och fick då av lektorn J. L. Gothenius, "ovedersägligen den lärdaste mannen på sin tid i Göteborgs stift", vitsord om att vara "en lärd man och ogement nitisk lärare, vilken med särdeles styrka visat sig trogen uti ett före hans tid förfallet pastorat". 27)

Tossene fick han inte, men uppfördes på förslag till Skredsvik 1772 (tio år tidigare hade han föreslagits till Ödsmål). Han kom dock till korta i konkurrensen (eller kampen mot tidens gudar) även där, men lyckades bättre ett par år senare, när kyrkoherdetjänsten skulle återbesättas i Laholm, på vilket pastorat han erhöll kungl. fullmakt 1774 21/6 28)

Men för hans företrädares änka var hans hitkomst en stor besvikelse. Hon hade hoppats få se sin svåger, vår musikaliske Jesper Fredrik, numera komminister i Veinge, som innehavare av tjänsten. Nedtryckt av fattigdom hade denne länge ivrigt eftertraktat ett fetare gäll. Han hade sökt än hit och än dit utan att ens komma på förslag, förrän nu till Laholm. Det ljusnade. Vid prästvalet här fick han til och med de flesta rösterna. Varken han själv eller svägerskan, som varit eldsjälen i hans valrörelse, tvivlade på att han skulle bli utnämnd till ämbetet. För hans inre syn öppnade sig ett Kanaans land flytandes med mjölk och honung. Och änkeprostinnan hade också ¨syner i andanom. Hon skådade redan sin son Jakob som den beklagligtvis en smula krasslige svågerns efterträdare. Visserligen gick Jakob ännu bara i stadens latinskola, men hon räknade med att han skulle göra en snabb studiekarriär, (vilket han även gjorde: han blev student i Lund 1775 och färdig med både examina och prästvigning så tidigt som 1777). Tankar av den arten lär ha haft en viss resonans hos prominent folk såväl i staden som landsförsamlingen. Men alla dessa drömmar och planer löstes upp i blådunstig luft, när Bundys utnämning blev bekant. Prostinnan kokade över av förbittring. Hon var bergsäker på att han intrigerat sig till kallet. Och den uppfattningen var hon inte ensam om.

När Bundy utnämnts till kyrkoherde i Laholm, mottog han budskapet härom med stor glädje. Han var lyckligt okunnig om att det inte framkallade samma glada stämning hos änkeprostinnan Lignell. Inga ryktets korpar hade kraxat någonting i hans öron om hennes upphetsande missräkning över utgången. Han hade heller ingen aning om hennes eldfängdhet, att hon var en krutdurk färdig att explodera med dunder och brak vid minsta gnista. I bekymmerslös oskuld tillställde han henne ett brev "med begäran om höstsädets besörjande för honom å prästgårdsjorden" och med de konventionella avslutande artighetsfraserna om hennes och den dövstumme sonens välbefinnande.

Svaret kom omgående. Det var en explosion: "Herr kyrkoherdens högtärade skrivelse har jag haft äran inhändiga och avlägger därför min skyldiga tacksägelse. Herr kyrkoherdens befordran har visst blivit bekant, och var den ganska oförmodad och surprenant och mina värnlösa barn, isynnerhet den tecknade sonen, 29) hoppas jag, att den store Guden, som är de faderlösas fader och förtryckta änkors försvarare, ändå drager en mild och nådig omsorg, fast vi härigenom förlorat den utsikt till vår framgena bärgning, som vi annars kunnat med visshet vänta oss, att förtiga det flera med oss under nog trånga villkor vid denna omständigheten råkat uti allt svårare belägenhet. 30) Jag bör heller icke förbigå att önska herr kyrkoherden lycka till sitt nya kall och att tillträdet därav och fortgången däruti måtte bliva så angenäm, som ingången genom dörren till fårahuset förmodligen varit inrättad efter överherdens vilja och befallning. Likaledes får jag den äran att tacka herr kyrkoherden för dess goda uppsåt att befordra min välgång. Jag har icke vidare än av rykte den förmånen att känna herr kyrkoherden; bör således icke tvivla om verkställigheten därav, isynnerhet som herr kyrkoherden behagat föra mig till minnes det tänkvärda språket, att vad en människa sår, det får hon ock uppskära, och vilket herr kyrkoherden vid detta tillfället också själver icke lärer underlåtit att erinra sig. Åkerbruket vid prästgården tarvar ej mycken omsorg. Det består allenast av 5 tunnland åkerjord och 12 à 13 lass äng och således icke mera än herr kyrkoherden vid ankomsten en gång lätt lärer hinna besörja. Hade herr kyrkoherden om detta och mera förut gjort sig underrättad, torde varit fördelaktigare, att man nyttjat sin bekanta styrka till något annat ställe, helst där icke så mycken olägenhet och missnöje påföljt som här. Jag skulle gärna deltaga uti herr kyrkoherdens hushållsärender, om icke mina egna, som uti mitt betryckta tillstånd efter en så oväntad händelse försatt mig i största oro och bekymmer, behövde all min omsorg och förmåga. Kyrkoherdens etc. etc. ödmjukaste tjänare
Fredrika Charlotta Silfwersvärd.
Laholm den 27/9 1774." 31)

En bomb kunde inte ha åstadkommit större emotionell förödelse i den fridfulla pastorala idyllen i Myckleby komministerboställe än vad detta djärvt frispråkiga, impertinenta brev gjorde. Bundy var sprickfärdig av förargelse. I ett helt år gick han och retade sig över innehållit i episteln och plågades därjämte av malande grubbel över vem som kunde ha hjälpt änkeprostinnan med författandet, i vilken medhjälpare han förstås tyckte sig se en skymt av djävulen själv. Efter flyttningen till Laholm och sen han kommit någorlunda till rätta här, tog han fram det åtskilligt tummade aktstycket igen, nu för att överantvarda det till rådsturätten försett med betygsättande kommentarer och ivrig anhållan, att den måtte ta reda på ven som var änkan Lignells onda genius och handgångne man. Rådsturättens protokoll bevarar en mild avspegling av Bundys upprörda randanmärkningar till brevet, "vilket icke allenast skall röra herr kyrkoherdens person och ämbete utan ock stöta både religionen och högsta överhetens makt, som honom till pastor hit föreslagit". 32)

Men rättens detektiva sektion (stadsbetjänten), som sattes på spåret, kunde trots ivrigt snokande inte få tag i syndaren med ledning av för handen varande indikationer. Själv hade ju Bundy en teori om saken. Och därvid lät rådsturätten ärendet bero. Bundys föga välbetänkta åtgärd att framlägga det odiösa brevet för domstol ammade upp mycket prat om hans person. Han kände sig väl inte riktigt som liten sparv, men hade å andra sidan måttligt nöje av kacklet i tranedansen. Det skulle vara skönt att komma här ifrån. Och när Uddevalla pastorat blev ledigt 1777, sökte han detta, möjligen med den inte helt orimliga baktanken att äga moralisk förmånsrätt till beställningen, som fadren på sin tid hade varit utnämnd till men aldrig hunnit tillträda på grund av dödens mellankomst.

Åter ställes han i skottgluggen, och återigen viner pilarna kring honom. Kyrkoherden, senare biskopen G. Wallenstråle skriver (i ett av Skarstedt citerat brev) till Stricker, 33) att Bundy vore "stark intrigör, arbetar för sig", tilläggande: "Det är densamme som haft kondition hos bankokommissarien Salonius och är släkt med Pettersson 34) och mig. Får bli där han är" o. s. v. Och det fick han också.

Skarstedt, som nedlägger en hemlig glädje i att förse sina svartrockar med små maliciösa färgklickar, skriver att Bundy år 1780 blev "anklagad av Laholmienses för tjänstefel", 35) men han gör sig inte mödan att utreda saken, som därför härmed tillrättalägges: Skräddaren Zacharias Lindström hade, sedan hans hustru dött, anförtrott vården av sitt hem i övlig mån även sin egen person åt en båtsmansänka, i hastigheten fatalt nog utan att dessförinnan införskaffa upplysningar om hennes sedliga art och naturell. Det visade sig snart, att hon hade en något vidlyftig erotisk läggning, varjämte det också kom i dagen, att hon var med barn. Ansatt härom av ömsinta medsystrar, utpekade hon sin husbonde som vållande därtill under äktenskapslöfte. Akustiken i staden var den allra bästa. Tisslet om skräddarens fataliteter nådde på kortaste tid fram till kyrkoherden, vilken som den offentliga moralens väktare kallade mannen till sig och gav honom en ordentlig skrapa, innan denne själv fått komma till orda. Men när tillfälle därtill bjöds, förklarade han sig vara utsatt för en skamlös beskyllning och hävdade med stor iver, att "när han icke kunnat bli fader i sina unga och glädjefriska år, vore det otänkbart, att han skulle kunnat bli det nu på gamla dar". För övrigt mente han, att prästen begått ämbetsfel genom att ta honom i upptuktelse, innan det bevisats, att han verkligen var skyldig. Han svalde heller inte förtrytelsen utan drog saken inför rådsturätten. Målets enskildheter må ställas å sido, men i rättens utslag anfördes, att om kyrkoherden "allmänneligen eller enskilt såsom församlingens herde och själasörjare förehållit skräddare Lindström de fel, som han efter rykte förment honom ha begått, har sådant av ämbetsnit och ömhet men icke av ondska och bitterhet till hans person skett". Då Lindström numera vore av samma mening "och som ingen annan anledning vid domstolen härstädes förebragt blivit att något ämbetsfel av herr kyrkoherden magister Bundy skulle vara begånget, vilket icke kunde lagligt åtal och ansvar undgå, alltså låter rådsturätten för denna gång frågan om det uppresta brottmålet förbliva i den ställning, parterna själva detsamma försatt". 36)

Bundy var en man utan krumbukter och försiktigt prövande, som impulsivt och plötsligt gick rakt på sak. Ord vägde han inte så noga och fick fördenskull gång efter annan, som hans "ödmjukaste tjänare", änkeprostinnan Lignell, rappt citerade ur Galaterbrevet, föra sig till minnes "det tänkvärda språket, att vad en människa sår, det får hon ock uppskära". Men han var å andra sidan begåvad med stor händighet att översläta sina små förlöpningar och brukade komma tämligen oskamfilad ur klammeriet. Belysande härför är ju historien med skräddare Lindström.

Knepigare var det likväl för honom att ta sig helskinnad ur trasslet med borgmästaren Sam. Corin, vilket också har sina karakteristiska poänger.Natten mellan den 6 och 7 januari 1780 hade vådeld härjat i staden, och orsaken skulle i vanlig ordning rättsligt undersökas och utredas. Men något hade inträffat, som hindrade borgmästare Corin att handlägga målet, varför annan ordförande i domstolen hade förordnats av hovrätten. Anledningen till att Corin ansåg sig jävig framgår av hans uttalande till protokollet i rådsturätten 1780 15/2:
"Emellertid bör jag icke obemärkt lämna, att herr magistern och kyrkoherden Bundys vid eldsvådan som sedermera vid och uti mitt hus brukade förhållande därutinnan består, att bemälte kyrkoherde såväl vid eldsvådan med mycket skrikande och hotande på gatan blandat sig uti anstalterna därvid samt sedermera vid förbigåendet uppåt torget under skrikande om mig haft sådana utlåtelser, som jag nu icke anser nödigt nämna men av vittnen framdeles lärer uppdagas, ävensom dess bemötande i mitt hus."

I enlighet med satsen att en olycka sällan kommer ensam anfördes vid samma tid till ökat bryderi för Bundy klagomål över att han låtit "anställa sockenstämmor flera gånger här i staden med församlingarnas ledamöter utan överläggning med kyrkorådsledamöterna, som alltid när något angeläget ärende rörande kyrkan och församlingen härstädes förefallit, vanligen sammanträtt här i staden till kyrkoråds hållande". Man vågar ha sina förmodanden om att den djupt kränkte borgmästaren stod bakom aktionen.Efter flera smattrande hagelskurar i rådsturätten stillnade hela ovädret av i en förklaring av Bundy, föregången av ett mycket artigt och respektfullt uttalande om herr borgmästaren, som kvitterade med att rikta en artig och vördsam harang till herr kyrkoherden, hans själasörjare: Bundy sade sig ha "ropat endast för anstalternas skull, som till undsättning och bärgning videldsvådan tarvades, utan att sådant av överdåd skett och utan att hava med ord eller på annat sätt förolämpat någon och allraminst borgmästaren antingen i dess hus eller å allmän gata, då han förde styrslen över det vid eldsvådan tjänstgörande folk och manskap". 37)

Kyrkoherde Bundy avled 1791 21/8, 67˝ år gammal. Han efterlämnade maka, Elisabeth Bagge, f. 1732, köpmansdotter från Uddevalla, med vilken han varit gift sedan 1754 och hade barnen:
Eva Christina, f. 1758, d 1845, gift med rektor Carl Revigin.
Johanna Fredrika, f. 1760, d 1831, gift med rådmannen och kungsgårdsarrendatorn Ludvig Wessberg, f. 1758, d 1832.
Anna Elisabeth, gift med faderns efterträdare, kyrkoherde Lars Swartz.
Maria Margareta, f. 1764 28/10, d 1847 5/1, gift med stadsfältskären i Laholm Johan Emanuel Hausknecht, f. 1751, d 1799.
Peter Benjamin, f. 1767 7/8, d 1823 3/12; student i Lund 1783; sedan handlande i Halmstad; gift i Laholm 1796 med Christina Rogh. 38)
Fredrik, handlande i Halmstad. 39)

Kyrkoherdeänkan Bundy fick dubbelt nådår. 40) Hon bosatte sig i gården nr 82, som hon inköpt. Hela kvarteret hemsöktes 1797 av eldsvåda, men nr 82 lyckades man rädda. Gården har i beskrivningen till 1799 års karta beteckningen "bättre åbyggnad med hage" (trädgård). I 1810 års mtl antecknas hennes dotter Eva Christina, änka efter rektor Carl Revigin, som ägare till gården, där fru Bundy nu noteras som inneboende med anmärkningen "utfattig". Även dotter Maria Margareta, änka efter stadsfältskären J. E. Hausknecht, är bosatt där jämte tvenne döttrar. Året därpå drabbades staden åter av en förödande eldsolycka. Bland de brandskade, som tackar för influtna gåvor, är även änkefru Bundy. 41) I 1813 års mtl antecknas hon som boende hos sina döttrar på nr 3 (A/B Laholms Järnhandel), där tidigare fru Bundys svärson, rådman Wessberg, varit bosatt i många år. Till hennes namn fogas anmärkningen: "födes av medlidande hos sina barn". Stor lindring i sitt betryck synes hon sålunda inte ha haft av makarna Sundbergs donation.

Den 1/6 1793 hade nämligen makarna Hans Sundberg, handelsman i Laholm, och Anna Margareta Djuberg donerat hemmanet nr 10 i Tjärby "till stom- och änkesäte för de pastorumänkor, som hädanefter vid Laholms pastorat kunna bliva, " med villkor att det arrende, som de åboende bönderna erlade för sina hemmansdelar, "ej får ökas över vad de nu giva, nämligen 8 rdr 16 sk." Den 11/7 samma år gjordes tillägget, "att bägge nu därvarande våra äldre bönder samt deras barn och arvingar ej få därifrån drivas, utan äger endast änkan att taga av dem den vanliga skatten samt, om hon så för gott finner, att bygga och bo på deras egendom och till eget bruk taga ett tunnland åkerjord samt två lassrum äng från vardera, vilket bönderna i sådan händelse äro behjälpliga att för henne sköt och bärga; kyrkoherden Peter Bundys änka mig överleva skulle, äger hon rättighet att detta hemman såsom änka allra först tillträda".

Hans Sundberg avled 1793 och fru Sundberg 1805, Fru Bundy dog i Laholm 1824 2/7, 92 år gammal. Hon fick alltså i nära tjugo år åtnjuta donationens välsignelser, sådana de nu var.

På Bundys tid tjänstgjorde i Laholm pastorsadjunkterna Elias Bellander (f. i Halmstad 1726, prästvigd 1752, magister 1760, pedagog i Kungsbacka, död i Laholm 1785) och Anders Christian Grotte (f. i Ödsmål 1722, prästvigd 1744, tjänstgjorde även i Knäred, bodde på Evabygget, död i Laholm 1789).

26) Skarstedt s. 536.
27) Ibid.
28) Inr. civilreg. RA.
29) Den dövstumme Gustaf.
30) Ovisst vilka hon här syftar på; förmodligen svågern och hans familj
31) Skrivelsen intagen i LD:s protokoll 1775 9/10
32) LD 1775 9/10
33) Kyrkoherden J. C. Stricker, omgift med Abraham Petterssons änka.
34) Pettersson förmodas vara identisk med "Abraham", varmed troligen menas teol. doktorn, lektorn, e.o. hovpredikanten, slutligen kyrkoherden vid Riddarholmen och Bromma Abraham Pettersson (jfr not 33), "en av Sveriges ryktbaraste predikanter.
35) Skarstedt s. 536.
36) LD 1780 14/3.
37) LD 1780 7/3.
38) Laholms kyrkböcker. LLA - Om Ludvig Wessberg se GHÅ 1950 s. 146ff, 1947 s. 174ff (passim). Om Peter Benjamin Bundy: GHÅ s. 29, 1928 s. 37, 39, 1936 s. 18, 46, 1937 s. 10f, 1938 s. 234f.
39) GHÅ 1928 s. 36.
40) Ecklesiastikexp:s registr. 1792 5/3. RA.
41) Inrikes Tidningar nr 136 1811 (22/11)

Utdrag ur Skarstedts Götheborg stift Herdaminnen (sid 1120):

Myckleby predikan 1767 (4.e. Trin.) om den rätta ögonsalvan mot den andeliga blindheten. Beklagar, at "bland åhörarne knapt finnes någon som utom Bibel och psalmbok har någon upbyglig bok at läsa uti, utan de köpa häldre och bruka onyttiga förargerliga visor och slagdängor, hvarmed ungdomen roar sig". Eps rådde derföre föräldrarne til upsigt, at barn och tjenstehjon, "i st. för odugliga kärleksvisor", förse sig med Nådens ordning eller andra böcker af detta slag, "dem presterna såsom renläriga hafva at föreslå". Vidskepelse? Svar; man korsar och slår sig 3 gånger för bröstet, när Välsignelsen sjunges eller läses; endast nymånad, ej på nedan, begäres lysning; man korsar öfver dörrar, är dagväljare, hafver stål på odöpta barn, o.s.v.

Spouse(s) and children

Married 1754-05-29 in Uddevalla (O) Notering i kyrkboken: Lyst på Ryra, wigdes hemma.
Torborg Elisabeth Bagge. Born 1732-05-06 in Uddevalla (O).
Died 1824-07-02 in Laholm (N).

Eva Christina Bundy. Born 1758-10-05 in Långelanda (O).
Baptized 1758-10-06 in Långelanda (O).
Died 1845-02-09 in Laholm (N).
Buried 1845-02-18 in Laholm (N).

Friederica (Fredrika) Johanna Bundy. Born 1759-11-21 in Långelanda (O).
Baptized 1759-11-22 in Långelanda.
Died Kungsgården 1831-04-29 in Laholms landsförs (N).

Anna Elisabeth Bundy. Born 1761-06-22 in Långelanda (O).
Baptized 1761-06-25 in Långelanda (O).
Died 1830-10-05 in Laholm (N).

Maria Margareta Bundy. Born 1763-08-10 in Långelanda (O).
Baptized 1763-08-11 in Långelanda (O).
Died 1847-01-05 in Söndrum (N).
Buried 1847-01-09 in Söndrum (N).

Peter Benjamin Pettersson Bundy. Born 1767-08-07 in Långelanda (O).
Baptized 1767-08-10 in Långelanda (O).
Handlande i Halmstad.
Died 1823-12-03 in Halmstad (N).
Buried 1823-12-12 in Halmstad (N).

Fridrich Cristian Bundy. Traktör.
Born 1772-02-22 in Långelanda (O).
Baptized 1772-02-22 in Långelanda (O).
Died 1822-04-02 in Halmstad (N).
Buried 1822-04-14 in Halmstad (N).

Index of persons    Index of surnames    Index of places

E-post för kommentarer/E-mail for comments: mail@bundys.se Created 2016-07-27 by Lennart Bundy using Disgen version 8.2d.
Start page.