Carl Revigin.

1746-1792


Born 1746-08-28 in Göteborgs garnisonsförs (O).
Rektor.
Died 1792-03-16 in Laholm (N).
Buried 1792-03-27 in Laholm (N).

Carl Revigin. Born 1746-08-28 in Göteborgs garnisonsförs (O). Died 1792-03-16 in Laholm (N). Rektor.

f Petrus Revigin. Born 1716-12-26 in Bjuv (M). Died 1789 in Våxtorp (N). Direktör i Göteborg.

ff Peter Revigin. Born 1690. Died 1732. Löjtnant.

   
 
   
 

fm Maria Malm. Born 1693. Died 1743.

   
 
   
 

m Margareta Hallbeck.

     
 
   
 
     
 
   
 

Biography

Student i Uppsala 1764, i Lund 1767, magister där 1768 och prästvigd 1769. Prästmötesorator 1776 tog han pastoralexamen samma år. Rektor i Laholm 1771.
Carl Revigin (1746-1792). (Ur Laholms Historia del 1, Axel Ejwertz) Stadens äldste enades om att på egna och borgerskapets vägnar föreslå magister Brag. Om den förordade A. A. Brag kan nämnas, att han var son till prosten Carl Brag i Värö; student i Lund 1768; kollega vid tyska skolan i Göteborg 1769; sekreterare vid Ostindiska kompaniet 1775. "En man av vett och förtjänst, saknad av sina beskedliga barn och av allt hederligt folk." Lika litet nu som tidigare tog konsistoriet intryck av stadens visserligen inlindade men dock tydligt manifesterade vilja att få ha ett ord med i laget, när rektorstjänster skulle tillsättas, eller av den stormvarning, som utfärdats av Hampe et consortes vid Rubbosrektorsförord- nande, utan gav på eget beråd rektoratet till en outsider, magister Carl Revigin. Ställda inför fullbordat faktum diskuterade stadens äldste och magistraten saken sinsemellan på sammankomst den 17/9 1770. Ännu en gång knöt man handen i byxfickan, under missnöjt mummel över konsistoriets tilltag att utnämna till rektor endast en yngling, som "var under 25 års ålder". Och med detta brummande i skägget gick var och en hem till sitt för att grubbla vidare på fallet. Den 28/9 möttes man igen, men endast för att med bedrövelse fastslå sina tankemödors fåfänglighet, varefter man beslöt att godtaga utnämningen. Märkligt nog skymtar inte Hampes frondörprofil i sammanhanget. Den nye rektorn var son till direktören Petrus Revigin i Göteborg och Margareta Hallbeck. Han var född 1746 28/8, student i Uppsala 1764, i Lund 1767, magister där 1768 och prästvigd1769. Prästmötesorator 1776 tog han pastoralexamen samma år. En av rektor Revigins första åtgärder i tjänsten var att upprätta en skolmatrikel "uti avsaknad av någon förut hållen". Matrikeln är påbörjad höstterminen 1771, som begynte den 29 augusti. Skolan hade då fyra klasser, två i vilka rektorn skötte undervisningen och två som kollegan hade hand om. Biskopsvisitationerna var inga tillställningar, som vare sig borgerskap eller lärare gick och längtade efter. Men när biskopen kom i hela sin vördnadsbjudande väldighet, förde han med sig ett vinddrag, som åstadkom mycken välbehövlig ventilation i skolväsendets vinklar och vrår. Hans öga föll kritiskt på lokaler och undervisningsmateriel. Han stack inte under stol med vad han såg, och borgerskapet hade av födsel och vana inte annat att göra än följa hans ordinationer, om också senfärdigt och med föga påfallande hänförelse. Även lärarna fick ett kvantum hälsosam biskoplig uppruskning. Sålunda blev skolhusbygge äntligen av, skolböcker och undervisningsattiralj anskaffades, om än i blygsammaste mått, och kursplanerna utvidgades. Vi har sett, att man i rektorsklassen läste svenska, latin, religion, svensk och allmän historia, svensk och allmän geografi o. s. v. I kollegaklassen undervisades i ungefär samma ämnen som föreskrevs i 1724 års skolordning för trivialskolornas apologistklass. Det var en klass för folkets barn, som hade hantverk och handel i yrkesperspektivet. Men lästerminerna hade knappast det omfång, som skollagarna stadgade. Den saken blev dock tills vidare inte föremål för utläggning på visitationerna. Om det var god ordning i allting annat, som man får hoppas, var det så mycket mera oreda i elevintagningarna. En kom då, en annan då, en i början av terminen, en i slutet, alldeles som det föll sig. Men det var en osed som skolan i Laholm inte var ensam om; den florerade vid många skolor. Undervisningsmaterielen lämnade mycket övrigt att önska. Det dröjde länge, innan läroverket fick råd att skaffa sig en psalmbok. Och den första bibeln betraktades som en sådan sällsamhet, att den måste förvaras i särskilt rum inom lås och bom för att lärjungarna inte skulle skena iväg med den. Mot slutet av århundradet började den likväl förete iögonfallande ålderdomssymptom; den var sönderriven och behäftad med allsköns skavanker. Men någon annan fanns inte. Den enda förefintliga kartboken var trasig. Ytterligare kan antecknas två ex. Milleri Chrestomathia Latina, två illa medfarna ex. av Regnérs "Första Begreppen i de nödvändigaste Wettenskaper", två ex. av Ciceronianska Chrestomathien, ett ex. Anderssons Arithmetica och et ex. Grammatica Latina av okänd författare. Denna bokskatt blev lågornas rov vid eldsvådan den 4 maj 1811. Rektorns nit och energi distraherades av en mångfald extrabestyr: lönejordbruk, prästerlig tjänstgöring, klockartjänst och inte minst indrivande av tiondespannmålen från Tjärby. Den saken kunde visa sig mycket besvärlig ibland, som syns i Revigins skrivelse till landshövdingen 1777 (för tidsfärgens och språkformens skull återgiven in extenso): "Sedan Kongl. Maj:t nådigst anslagit Stora Tjerbys Krono Tionde till Rectoris Scholae, uti Laholm, aflöning: så trodde jag, att jag, enligt ödmjukast bislutna Kungörelse, utaf den 16 Februari 1776, skulle fått, utan gensägelse, min laga utdelning för 1775 betald. Men såsom, till min högsta förundran, Bönderna uti bemälta Tjerby socken, utom N:r 1, 2 3 och 4 uti Tjerby by, som betalt in natura, hvarken fullgjort kongörelsens lagliga fordran, eller sedermera velat, enligit vanligt anbud, betala min lönings spannemål efter 1775 års markegång, så nödsakas jag hos Högvälborne Herr Baronen och Landshöfdingen en så ohörd tredsko och upstudsighet ödmjukast anmäla med lika ödmjuklig anhollan, det Hägvälborne Herr Baronen och Landshöfdingen höggunstigt täcktes såsom Konungens Högst Respective Beballningshafvande i orten förhjälpa mig fattiga och genom ett så ohördt Räntegifvarens förhollande lidande Scholae Betjent till erhollande af min laga rätt. Hvad ersättning jag bör hafva utaf dessa ohördt tredskande tiondegifvare, lämnas med största säkerhet uti Högvälborne Herr Baronens och Landshöfdingens kjön. Men såsom bönderna tilläfventyrs utaf någon lära vara förledda till så ohördt steg och det är magtpåliggande att högvälborne Herr Baronen och Landshöfdingen, såsom Konungens Befallningshafvande, kan fullgöra sina rätt ädla och allmänt kända höga tänkesätt såsom Konungens Högtbetrodde Man, påminner jag, att tiondegifvaren inför oväldig man, det är är Högvälborne Herr Baronen och Landshöfdingen, uppgifver sin nämda Ledare eller ovärdigt Förledare, hvilken i samma händelsen måtte kännas och få sin förtjänta lön. Om Eders Nåds höga Gunst och Rättvisa kan jag aldrig tvifla, anhollandes blott ödmjukast att få veta, hvarest jag mig, om så behöfves, skulle få vända." Men den upptände och bekymrade rektorn behövde inte vända sig till någon annan. Efter mindre än tre veckor höll han landshövdingeämbetets utslag i sin hand, i vilket tjärbyborna "allvarligen förmanas att fullgöra sina skyldigheter i omskrivna avseende vid äventyr att kronolänsmannen, välbetrodde Johan Bergström eljest skulle hos dem företaga utmätning". Den krypande ödmjukhet, som Revigin kostymerade sig i, när han skrev till landshövdingen, hörde inte till vardagsdräkten. Hans natur hade ett despotiskt drag, som särskilt trädde i dagen i hans förhållande till tiondegivarna. Tjärbybornas "öhörda tredsko" hade nog sin förklaingsgrund i en märklig kungörelse, som rektorn ett år tidigare (18/2 1776) hade låtit publicera i Laholms kyrka. Där dekreterades, att som han "ägde kommendera kyrkotiondena i Tjärby socken på vad ort och ställ inom lagsagan han behagade", skulle bönderna föra spannmålen till en köpman i Kungsbacka, till vilken "han bortackorderat de honom förlänta kronotiondena". Kungörelsen slutade med följande underliga tillkännagivande: "Till vem spanmålen i Kungsbacka skall levereras, där om skolen i vid framkomsten till tullen bliva underrättade." Även i staden hade han det motigt med att få ut lönen. Han beskärmade sig 1787 hos magistraten över att både hans och kollegans andelar av omgångspengarna uteblivit för åren 1783-1786 på grund av uppbördsmännens "ohörda) sömnighet och anhåller om förteckning över matlagen, så att han i värsta fall själv i egen sträng person kan verksälla uppbörden. Biskopsvisitation förrättades 1788 utan att sätta djupare spår i skolväsendets historia. I protokollet konstateras kort och gott: "Till undervisning haver stadens ungdom tillfälle i härvarande publique schola, dels i private pedagogier." När rektorerna slumrade till vid långpipan, drömde de gärna om en fridfull prästgård någonstans med många tiondegivare, som verkligen hade någonting att komma med. Och gång efter annan sökte de förverkliga drömmen genom att kasta ut sina krokar än åt det ena lediga pastoratet, än åt det andra. Men det brukade dröja länge, innan det blev napp. Revigin hade förslag till prästbeställning i Gällared, Knäred, Sätila och Laholm (efter C. G. Lignell, död 1773). Vid ett av dessa förslag skildrades han som en man med "hederligt uppförande, fogeligt sinnelag, god smak i latinen". Men 1788 framhålles, att han inte sänt mer än ett mindretal ynglingar till gymnasiet, och han "nedsättes mycket" i jämförelse med varbergsrektorn Bengt Kallerin. Något gäll fick han aldrig. Drabbad av bröstsjukdom avled han 1792 16/3, 45 år gammal. Den av rektor Revigin upplagda och påbörjade matrikeln erbjuder ett studium av mycket stort skolhistoriskt intresse. Vanligen tycks lärjungarna ha gått två år i var klass. Men redan efter första året lämnade många skolan, och flertalet kom aldrig längre än till första klassen. Endast de, som ämnade fortsätta studierna vid gymnasium, genomgick de högre avdelningarna. Då Revigin tillträdde rektoratet hade skolan 7 elever, av vilka 1 inskrivits 1766, 1 1768, 1 1769 och 4 1770. Höstterminen 1771 inskrevs 2 lärjungar och sedan år efter år till och med 1815 sammanlagt 180 elever, vadan hela antalet inskrivna disciplar åren 1766-1815 uppgick till 189. Av samtliga 189 disciplar bevistade 28 skolan 1 år, 28 2 år, 26 3 år, 30 4 år, 24 5 år, 10 6 år, 6 7 år, 4 8 år, 4 9 år, 3 10 år och 2 11 år; 13 deltog i undervisningen endast i en termin, 2 blott under en månad, 2 bara inskrevs (bland dem rektor Wetterbergs egen son, Jakob) samt hördes sedan inte av i skolan, och uppgift saknas om 2 lärjungar. Av 38 elever, inskrivna åren 1806-1815, var 2 vid inskrivningen 7 år gamla, 4 8 år, 5 9 år, 6 10 år, 6 11 år, 4 12 år, 3 14 år, 2 15 år, 1 16 år och 1 22 år (Nils Renström). Av de 189 eleverna lämnade 16 skolan för att fortsätta studierna vid gymnasium eller akademien i Lund, 4 vid annan läroanstalt (t. ex. Halmstads skola), 16 för att ägna sig åt handeln, 3 åt statstjänst (som skrivare), 3 åt sjän, 40 åt hantverk (i regel faderns), 1 åt tjänst på Skottorp, 1 åt posten, 2 åt apoteksverksamhet, 5 åt lantbruk, 5 till flottan, 6 på grund av fattigdom, 3 rycktes bort av döden, 1 relegerades och 5 dimitterades som "odugliga"; för de återstående 69 saknas uppgifter (flera av dem övergick till andra läroanstalter, några till akademien i Lund).
Bouppteckning:

Laholms rådhusrätt och magistrat FIIa:7 (1780-1800) Bild 2530 / sid 451 (AID: v156772.b2530.s451, NAD: SE/LLA/10153)

Spouse(s) and children

Married 1776-03-27 in Laholm (N)
Eva Christina Bundy. Born 1758-10-05 in Långelanda (O).
Baptized 1758-10-06 in Långelanda (O).
Died 1845-02-09 in Laholm (N).
Buried 1845-02-18 in Laholm (N).

Index of persons    Index of surnames    Index of places

E-post för kommentarer/E-mail for comments: mail@bundys.se Created 2016-07-27 by Lennart Bundy using Disgen version 8.2d.
Start page.